...det går åt så mycket toapapper!
Fattar inte vart det kommer ifrån, för jag kissar säkert tre gånger mer än jag dricker.
Bebisen min börjar bli stor och hans sparkar är riktigt hårda ibland. Känns så konstigt, för egentligen har jag ju aldrig varit såhär nära någon.. Men det känns som att han är så himla långt borta. Mitt barn. Vårat, mitt och Majtes. Han påminner mig om sin närvaro mycket och ofta, men jag kan inte riktigt ta till mig det.
Har kommit på mig själv med att vara grymt tankspridd. Får för mig konstiga saker. Men antar att det är som syrran sa, att man blir mer korkad ju närmare förlossningen man kommer, för annars skulle man aldrig gå med på vad som komma skall..
Förra veckan var vi på föräldrakurs och fick bland annat se en förlossningsfilm.. Jag var inte nervös innan, men nu är jag halvt skräckslagen!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar