Förlossningen startade vid tre på natten. Var uppe o kissade och när jag la mig igen kom första värken och med den gick en del fostervatten. Ringde förlossningen och de sa att vi skulle avvakta. Efter en stund kom värkarna igång på riktigt, det var inte så jag kunde klocka värkar för det var liksom konstant. Majte ringde förlossningen och sa att vi kommer.. Det var väldigt osäkert om jag skulle få stanna där kände jag innan vi åkte, men det gjorde ont så vi ringde pappa som körde oss till Östra. Klockan var nog sex på morgonen när vi kom dit.
När vi kom in fick vi ett rum på förlossningen och det sattes såna dära dosor på min mage som skulle kolla bebisens hjärtslag och mina värkar. Fick börja med lustgasen och sen fick jag bada. Avslappnande att ligga i badet med lustgas och Majte och en barnmorska som sällskap. Vid denna tiden var det dags för personalbyte och vi fick en helt fantastisk barnmorska som hette Anna.
När jag badat undersöktes jag och då, vid åttatiden var jag öppen 4cm. Nu kallades narkosläkaren dit för att sätta epiduralen på mig. Det var ju ganska osäkert om den kunde sättas, så han kallade dit en till läkare.. de gjorde ultraljud på ryggen och kände o klämde och till slut satte de den och ååh vad skönt det var när den kickade igång :)
Sen hände inte så mycket.. öppnade mig vääääldigt långsamt.. nästa cm tog flera många timmar, så de satte in värkstimulerande dropp. För att underlätta förlossningsarbetet fick jag sitta på en pilatesboll och rulla.. Jag fick pannkakor att äta och satt med lustgasen i ena handen och åt mellan värkarna. Där emellan satt jag på facebook med iphonen..
Till min stora besvikelse slutade Anna jobba två, så då fick jag en ny barnmorska. Detta var en äldre kvinna som hade en praktikant med sig. Praktikanten var jättetrevlig.. men den äldre damen.. nej.. henne tyckte jag inte om. Hon tog varje chans hon kunde för att ta kaffepaus. Det var ytterst sällan hon faktiskt var i förlossningssalen.
När jag öppnat mig 10 cm började den riktiga plågan. Nu skulle bebisen borra sig neråt. Aldrig någonsin hade jag kunnat föreställa mig den smärta som jag kände i detta skedet. Det går inte att beskriva.. och epiduralen hjälpte inte i detta. Sög i mig lustgas och önskade att de kunde skära ut ungen..
Hela slutet är väldigt luddigt. Kommer ihåg att jag kände mig galet bajsnödig och krystade för kung och fosterland. Fattade ingenting när Elliot väl var ute. Jag klappade på honom och undrade mest vad det var för nåt jag kände på.. allt var så galet overkligt.
Men nu är han här och vi spenderar dagar och nätter med att försöka lära känna honom. Han är så vacker, våran lilla skatt <3