Min tanke var att blogga om den här fantastiskt spännande resan vi påbörjat. Vi ska bli föräldrar. Jag och min Majte ska få en bebis i januari.
Jag är nu i vecka 10, om allt är som jag beräknat. Egentligen har jag nog höftat ganska ordentligt själv, har ingenting annat att gå på än att det inte syntes nåt på ultrajudet som gjordes i samband med cellprovtagning 7 maj.. och sen fick jag ett plus på stickan 18 maj.
Vilken lycka det var! Eller egentligen, vilken chock jag fick! Vi var ju båda inställda på att det var helt omöjligt att det skulle ha blivit någonting, vi hade ju varit på ultraljud bara 11 dagar innan. Visst, mensen var sen en månad, men den är ändå inte att lita på har jag förstått. Så många gånger som jag varit skengravid.. :/
Det var iaf en tisdagkväll och vi satt o titta på tv. Jag sa till Majte att jag kan ju göra ett test nu iaf, vi har ju test hemma.. La till också att det ändå kommer va negativt, som alltid annars, och han höll med.
Snacka då om chocken när det kom två streck på stickan. Jag hade aldrig sett det innan.. förutom den gången jag testade om det verkligen blev två streck om man doppade den i coca cola, och det gör det.. Jag sprang skrikandes till Majte och han såg ut som att han sett ett spöke. Jag i min halvtimmes skrattattack var så ställd att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Det blev inte mycket sömn den natten. Vi testade på morgonen igen och visst var det två streck igen.
Det är nu en månad sen vi fick veta och planeringen är i full gång. Ännu är det inte alla som vet om det här, men de flesta vet. Efter det planerade ultraljudet som ska vara 5 juli kommer alla få veta, om allt ser bra ut.
//Annu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar