Hemma från Kiruna!

I tisdags kom vi hem efter en vecka i Kiruna. Det var riktigt trevligt att få träffa hela Majtes familj. Det känns fantastiskt att veta att mitt barn kommer födas till att få vara del av en så underbar familj som familjen Lindkvist är. Och min egen också såklart, men det visste jag ju redan innan! Bilden här är tagen från Loussa-toppen.


För att fira att jag fyllt år bjöd svärmor och svärfar på tårta och jag fick presenter :D Det var jättemysigt och jag blev så rörd... Fick en kokbok, en bok om vad barn säger om mor- och farföräldar, en gravidtidning och en stick-tidning. Och ett presentkort på garn. Bestämde vad jag ville ha från tidningen så lovade svärmor att sticka det åt mig :D Detta fick det bli.
Fick också en jättefin present från Majtes bror Oscar, ett presentkort på en sida där man kan beställa grymma väggbilder och text!


Veckan har gått snabbt med MVC-besök och mycket sol o bad. Jättejobbigt med värmen, men underbart när man får bada. Och jag som hatar att bada allt annat än pool har badat både i sjö och hav!

Kan säga att jag är glad att jag inte är höggravid nu i denna värmen.

//Annu

Ommöbleringen är igång!

Vi har en plan. För att alla vi tre ska få plats att bo i ettan vi bor i nu har vi bestämt att jag och Majte ska ha en bäddsoffa i vardagsrummet att sova på och Lars-Torsten får sovalkoven. Det är en jättebra plan. Så idag hittade jag en perfekt bäddsoffa på blocket och åkte iväg med mamsen och tittade på den. Den var precis som vi ville ha den. Mina föräldrar hämtar den imorn och placerar den i våran lägenhet så den är här när vi kommer hem från Kiruna.

För ja. Imorn åker vi till Kiruna. Det blir min första gång och det är riktigt spännande. Jag har ju aldrig träffat Majtes mamma och det är nervöst.. Det känns konstigt då vi redan hunnit både förlova oss och bli på smällo, innan jag träffat svärmor. Jag är övertygad om att det kommer gå bra, för resten av familjen har ju varit så himlans trevliga! Har ju inte träffat Majtes syster heller än, så det får jag nog också göra nu.

Nu är det två veckor kvar till att vi ska på ultraljud. Jag är nervös. Det är en skräckblandad förväntan som infinner sig. För skulle det värsta hända så har vi inget litet hjärta som slår därinne. Det är ju inte helt ovanligt att sånt händer. Jag önskar inget mer än att få se en sprallig liten skit på skärmen.

Bloggresan början

Min tanke var att blogga om den här fantastiskt spännande resan vi påbörjat. Vi ska bli föräldrar. Jag och min Majte ska få en bebis i januari.

Jag är nu i vecka 10, om allt är som jag beräknat. Egentligen har jag nog höftat ganska ordentligt själv, har ingenting annat att gå på än att det inte syntes nåt på ultrajudet som gjordes i samband med cellprovtagning 7 maj.. och sen fick jag ett plus på stickan 18 maj.

Vilken lycka det var! Eller egentligen, vilken chock jag fick! Vi var ju båda inställda på att det var helt omöjligt att det skulle ha blivit någonting, vi hade ju varit på ultraljud bara 11 dagar innan. Visst, mensen var sen en månad, men den är ändå inte att lita på har jag förstått. Så många gånger som jag varit skengravid.. :/
Det var iaf en tisdagkväll och vi satt o titta på tv. Jag sa till Majte att jag kan ju göra ett test nu iaf, vi har ju test hemma.. La till också att det ändå kommer va negativt, som alltid annars, och han höll med.
Snacka då om chocken när det kom två streck på stickan. Jag hade aldrig sett det innan.. förutom den gången jag testade om det verkligen blev två streck om man doppade den i coca cola, och det gör det.. Jag sprang skrikandes till Majte och han såg ut som att han sett ett spöke. Jag i min halvtimmes skrattattack var så ställd att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Det blev inte mycket sömn den natten. Vi testade på morgonen igen och visst var det två streck igen.

Det är nu en månad sen vi fick veta och planeringen är i full gång. Ännu är det inte alla som vet om det här, men de flesta vet. Efter det planerade ultraljudet som ska vara 5 juli kommer alla få veta, om allt ser bra ut.

//Annu