Sitter på bussen på väg till jobbet. Hatar att åka buss dit, men samtidigt älskar jag stunden jag får för mig själv, en stund att sjunka in i musiken som dånar i hörlurarna.
Det blir som en inre frid. En liten känsla lik frihet och total lycka. Det är en känsla som bara musik kan ge mig. Den nästan tomma bussen i mörkret ökar stämningen och gör att musiken talar rakt i hjärtat på mig.
Jag önskar jag fick den här känslan oftare. Den ger mig kraft och lust att göra allt! Den påminner också om en tid som var, men som då inte alls gav mig samma behag.
Tänk vilken saknad några takter kan väcka. Mina fina vänner från då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar