Idag gjorde vi ett första ultraljud för att se hur långt gången jag är. Det gick hur bra som helst.. jag började gråta när jag insåg att det lilla hjärtat slog så fint. Åh, vi blev så lyckliga ^^ Vi fick tom bilder på det lilla undret..
Det går bara inte att beskriva vilken känsla det var att se det lilla pyret.
Jag har så mycket tankar och funderingar.. Det känns så bra att ha någon att prata med som gjort allt detta innan... Tack Mirja <3
//Annu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar